Jag säger det för din skull. Men du fattar inte. Eller gör du? Du vänder taggarna utåt och målar dig själv till ett offer. Att det är de dig är synd om. Att jag borde förstå om jag är en äkta vän. Att det är våran vänskap. Vilken vänskap undrar jag då? Våran så kallade vänskap existerar knappt längre. Du väljer bort dina vänner gång på gång. Du säger att det inte är så. Men tror att du innerst inne vet att det är sant. Annars skulle du inte vara så offensiv och hitta på massa anledningar. Och sen säga att jag ljuger. Hur tänkte du då? Jag har och kommer aldrig ljuga för dig. Va glad istället att jag fortfarande finns kvar och att jag fortfarande kämpar för att du ska inse hur det faktiskt ligger till. Det är upp till dig nu. Jag ger upp, slutar försöka. För varför ska man försöka när det ändå inte händer något? Det hänger på dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar