Summa sidvisningar

söndag 6 mars 2011

I miss you.


Som jag skrivit innan har jag svårt att sova på nätterna. Så nu ligger jag och lyssnar på musik och självklart kommer en låt som påminner mig om min älskade hund. Tippex. Han va den bästa. Den absolut underbaraste hund man kan hitta. När Tippex va två år så hade mammas allergi blivit så pass allvarlig att vi var tvungna att hitta ett nytt hem till våran älskade fina vovve. Jag minns fortfarande den där januari dagen när mamma och pappa berättade hur det låg till. Tårarna rann och rann och jag kramade min älskade hund hela natten. Det va ett år sen. Jag saknar honom fortfarande och kan ibland komma på mig själv att titta efter honom, eller att ibland när jag kommer hem så hoppas jag att kanske kanske kanske va allt en dröm och han ska stå där vid dörren och hoppa upp och ner av glädje när jag kommer. Men han är ju aldrig där. Såklart. Jag vet att han har det jätte bra hos sin nya familj. Och det gör att allt känns lite lättare. Men han är verkligen den absolut bästa hund jag någonsin träffat. Han hade en alldeles egen personlighet. Har man aldrig haft ett djur som betytt såhär mycket för en så kan jag tänka mig att det är jätte svårt att förstå det här inlägget. Förstå hur man efter så lång tid kan sakna en hund så pass mycket. Jag trodde inte man kunde bli så fäst vid ett djur. Men nu vet jag. Hela mitt rum påminner om honom. Om hur han kröp in under min säng och inte ville komma fram, hur han låg och mös med i sängen, om rycken han fick och tog mina grejer. Ska jag vara ärlig påminner hela huset om honom. Där stog ju hans matskål och oj här brukade Tippex ligga och sova på vintern, och här på sommarn. Den 26 april flyttar familjen. Det känns sorgligt men samtidigt som en otrolig lättnad. Minnen av Tippex kommer alltid att leva kvar, men när vi flyttat slipper man påminnas om honom varje dag. Det kommer jag nog må bra av. Tippex du kommer aldrig glömmas bort, jag älskar dig!

2 kommentarer:

  1. Ååååå gud. Nu fick du mig att gråta Linnea, förstår så väl hur du känner. Samma känsla som när vi har tagit bort två av våra vovvar. Det är galet hur mycket en hund betyder!! Man får försöka vara glad över att de har förgyllt ens liv.. Håller med han var en underbar vovve. Ingen klär så brai Leksandströja som Tippex gjorde!

    SvaraRadera
  2. Sara: Det är jobbigt att förlora en hund som har betytt så mycket för en. Haha nä Tippex såg riktigt stilig ut i sin tröja faktiskt, synd att Nala är så stor att hon inte kan ärva den ;)

    SvaraRadera